TC Electronic Impact Twin

TC Electronic Impact Twin (test i MM nr 5/2010)

av Gunnar E Olsson

Impact Twin är det senaste i raden av kompakta ljudinterface från danska TC Electronic. Inget att gå ”all-in” med, ­kanske ni tycker, men Impact Twin har åtskilliga äss i den virtuella rockärmen.

Sedan det första firewirebaserade ljudinterfacet i halvrackformat såg dagens ljud har många kommit och gått. Vissa har satt djupa spår, andra har man helst velat glömma. När TC Electronic därför väljer att presentera en ny modell är man närmast tvungna att ta till något extra för väcka intresse för den – man har ju faktiskt redan flera liknande produkter i sitt sortiment.

Så vad gör man? Jo, man skapar Impact Twin, ett interface som hanterar både MIDI och ljud, som kan spela in i 24 bitars upplösning med upp till 192 kHz samplingsfrekvens och som på ljudsidan stoltserar med två riktigt bra nykonstruerade mickpreampar. Vidare stoppar man in tre effekter i själva lådan, förser den med hela fjorton in- och utgångar, och skickar med mjukvara som både innehåller några riktigt användbara pluggar och en virtuell mixer med stämapparat (mer om allt detta senare). Som grädde på moset skickar man med en nedbantad version av Ableton Live, så att användaren raskt kan komma igång med sina kreationer.

FYSISKA FÖRETRÄDEN

Halvrackformatet fungerar ypperligt både för hemstudion och musikern på resande fot, och Impact Twin känns väldigt solid i sin konstruktion. Den är klädd i ett gummiliknande material som för tankarna till de stötfångare som satt på gamla Volvo 240. Den känns också nästan lika stötsäker. Om jag inte missminner mig tillverkade Gibson gitarrfodral i något liknande material under en tid.

Undertill har man gjort en fals som gör att apparaten lutar lite uppåt för att underlätta hantering när den står på ett skrivbord. Runt framkanten har den en krage i samma gummimaterial som sticker ut en bit för att skydda rattarna på framsidan. Och det gör den – delvis. Det går fortfarande att slå i rattarna om man har otur, och kragen kan faktiskt istället vara lite i vägen om man har stora händer och försöker greppa de små ovala rattarna. Rattarna ja, de är ett kapitel för sig, men det är lika bra vi tar det nu så är det avklarat.

Så här ser det ut: På framsidan hittar vi alla de viktigaste kontakterna och reglagen: två kombokontakter med XLR-jack för de båda mickingångarna och telejack för det mesta som kan använda sådana: linjesignaler, gitarrer etcetera. Där finns även lysdioder som signalerar när enheten har kontakt med firewirebussen, när och hur stark signal vi har på ingångarna samt lite annat smått och gott. Här finns omkopplare för fantommatningen (som fungerar samtidigt på båda ingångarna), en dämpsats som även anpassar telejacken på framsidan för högohmigt gitarrbruk, samt en linjeomkopplare som väljer om man ska använda telejacken baktill eller de på fronten. Detta innebär att kontakterna på baksidan kan vara anslutna hela tiden.

De två frontingångarna regleras med hjälp av två separata rattar, medan de två hörlursutgångarna och linjeutgångarna på baksidan styrs med en gemensam ratt. Dessa tre rattar har av någon outgrundlig anledning gjorts ovala (ellipsformade) i stället för runda. Detta gör att de är onödigt svåra att vrida på. Man får liksom inget grepp. En klar miss från en förvirrad designer. Rattarna är dock lätta att dra av och ersätta med en mer greppvänlig variant. Jag hoppas detta görs från fabriken i fortsättningen.

På fronten finns ytterligare en ratt – som har den traditionellt runda formen (tack!). Den är av typen ändlös och hanterar en massa trevliga funktioner som har med de inbyggda effekterna att göra. Som ytterligare finess har man till utgångsratten lagt en funktion där man kan välja att lyssna på en stereomix, en monomix eller skillnadssignalen mellan vänster och höger kanal. Stor pluspoäng för detta!

Baksidan huserar fyra uppsättningar telekontakter för respektive in- och utgångar, MIDI in och ut, S/PDIF-kontakter in och ut, två firewirekontakter, två optiska kontakter för Adat eller toslink, samt en kontakt för anslutning av externt nätaggregat och tillhörande strömbrytare.

KOMMA IGÅNG

På de medföljande CD-skivorna finns både drivrutiner, plugineffekter, TC Near – en virtuell monitormixer – samt Ableton Live Lite 8 för både Mac och PC. Här finns också den dokumentation som man ibland – i sällsynt lyckliga stunder – även kan hitta på papper i tryckt form, med andra ord bruksanvisningen. Här levereras den dock bara i digital form, men av någon outgrundlig anledning har man valt att göra ett pdf-dokument som visar två sidor, det vill säga ett helt uppslag, i stället för en sida i taget. Det innebär att dokumentet blir rätt svårläst om man inte har en stor skärm. I mitt fall, med en laptop med 15-tumsskärm, blir det en massa ”skrollande” och rullande för att ta sig igenom handboken. Inget att gnälla över, kanske ni tycker, men sådana här detaljer bidrar till att göra en produkt mer eller mindre användarvänlig.

Installationen av de mjukvaror som Impact Twin behöver för att samarbeta är däremot snabbt och enkelt avklarad. För säkerhets skull kollar jag på TC:s hemsida och hittar där både ny firmware och uppdaterade drivrutiner. Inom någon minut är installationsbestyren avklarade och Impact Twin redo att användas.

HANTERING

Jag plockar fram en gammal favoritmikrofon, en Blue Baby Bottle, och kopplar den till en av de båda mickingångarna på framsidan. Från det medföljande mixerprogrammet kan man addera både kompression/de-esser, en aning EQ och lagom lite reverb. De båda första effekterna spelas in tillsammans med signalen som skickas till datorn. Reverbet är däremot enbart till för lyssning, vilket duger gott. Det är väl just för lyssningen som man saknat ett bra reverb i många andra interface.

Dessa effekter kan även hanteras med den runda Adjust-ratten på fronten, och där har man gjort det hela ännu enklare. En extra liten knapp låter användaren välja om man vill justera kompressorn på ingång 1 eller 2, reverbet eller mixen mellan direktljud och det som kommer i retur från datorns inspelningsprogram. Man kan även trycka på ratten för att få ytterligare några funktioner.

Inne i mixerprogrammet, TC Near Control Manager, som i mångt och mycket fungerar som en virtuell mixer, har man en rätt välutrustad fyrbands EQ på de båda första ingångarna, kompressor/de-esser (också på de båda första ingångarna), tappningar för reverbet (på alla ingångar), vanliga pan-, solo- och mute-funktioner, volymreglar och en liten patchbay för att adressera alla in- och utgångar. Man kan även spara mixerns alla inställningar i ett användarminne, något som TC kallar Total Recall.

Både kompressor- och EQ-delen har såväl en uppsättning fabriksinställningar som möjlighet att spara egna inställningar. Fabriksinställningarna kommer väl till pass för den mindre vane mixermästaren.

De fjorton in- och utgångarna får man genom att Impact Twin kan hantera de fyra analoga anslutningarna samtidigt med tio digitala kanaler, som i sin tur fördelas på åtta kanaler över de optiska Adat/Toslink-ingångarna och två via koaxial S/PDIF (på RCA). För den som har till exempel en digitalmixer med Adat-utgång kommer Impact Twin som en skänk från ovan.

Jag måste nog få tillägga att jag även efter några uppdateringar av mjukvaran – och även en firmware-uppgradering – upplevde drivrutinerna och, främst, TC Near-mjukvaran som lite väl instabila. Ljudet försvann ibland helt och hållet och dök upp först efter lite pill i inställningarna. Monitormixern kraschade ofta, speciellt om jag av någon anledning hade stängt av hårdvaran och satte på den igen. Utan tvivel kommer ytterligare uppdateringar som förbättrar dessa detaljer, men innan sådant åtgärdats till fullo dyker gärna en känsla av osäkerhet upp, inte minst hos den oerfarne musikmakaren.

EXTRA FÖRMÅNER

Impact Twin levereras med tre olika plugineffekter: M40 Reverb, Assimilator och ResFilter. M40 bygger på TC Electronics Reverb 4000 och låter riktigt bra. Assimilator är en plugin som kan kopiera soundet från till exempel din favoritmix och skapa EQ-inställningar som matchar det soundet. Klart intressant! ResFilter är ett rätt avancerat filter, komplett med programmerbara resonansåkningar, filtersvep etcetera.

Som komplement till de effekter som ingår i TC Near-monitormixern är dessa tre effekter ytterst användbara. Det känns möjligen lite snopet att M40-pluggen ”bara” har tre algoritmer medan monitorreverbet har fjorton stycken. Å andra sidan finns det vissa begränsningar även hos monitorreverbet. Det fungerar inte med samplingsfrekvenser över 48 kHz och själva monitormixern är inte tillgänglig överhuvudtaget vid 192 kHz. Å tredje sidan vinner man kanske så pass mycket i ljudkvalitet att det är lätt att ha ett visst överseende med dessa tillkortakommanden.

Dessutom går det att använda Impact Twin som fristående enhet i så kallat Stand-Alone Mode. Då ska den fungera som en fristående liten mixer med två bra mikrofonförsteg och en del annat smått och gott, allt i en och samma enhet. Även de inbyggda effekterna fungerar i fristående läge, dock bör några inställningar göras i TC Near Control Panel-mjukvaran innan man kopplar loss firewirekabeln från datorn, vilket möjligen är en smula opraktiskt.

LJUD

Jämfört med andra halvrackade ljudinterface håller ljuddelen i Impact Twin riktigt bra klass. TC Electronic är stolta över mickstegen och har till och med gett dem ett eget namn: Impact III. De låter riktigt bra; framför allt upplever jag dem som väldigt neutrala och ofärgade. Det tycker jag är en mycket bra egenskap hos en mikrofonförstärkare – jag föredrar nämligen att färga ljudet med mina egna kulörer. Det är alltid lättare att lägga till färg hos ett neutralt ljud än att försöka gå den andra vägen.

Även omvandlarna sköter sig riktigt bra. Det finns en ärlig och kraftfull karaktär hos ljudet, som varken är bastungt eller överdrivet i diskanten.

De effekter som TC bjuder på får även de ett mycket gott betyg. EQ-delen är lättarbetad och mycket användbar, speciellt om man är ovan och behöver hjälp på traven. Kompressordelen fungerar på ett transparent sätt och färgar inte heller den ljudet på något överdrivet sätt. Även där har man betonat användarvänligheten. De olika parametrarna samverkar på ett sätt som för tanken till Dbx 163x. Ni minns den säkert: ett reglage, en regel, ett ändläge: ”More”. ”Over-Easy!” Sedan har många den åsikten att man inte behöver komprimera ljudet på invägen när man jobbar med 24-bitarsljud. Där finns ofta tillräckligt headroom ändå. Andra är tacksamma för att det finns möjlighet att ”packa ihop” ljudet en aning, så det lättare får plats i spåret.

När det gäller välklingande reverb har TC Electronic väl dokumenterade kunskaper i ämnet. Man blir inte besviken på vare sig M40-pluggen eller det reverb som erbjuds i monitormixern. De låter riktigt bra; realistiskt på ett sätt som man lärt sig uppskatta i de riktigt bra hårdvarureverben.

Impact Twin har också en finess som jag inte minns att jag sett hos något annat ljudinterface: av de båda hörlursuttagen är ett av den sort som bryter signalen som går till monitorlyssningen (den som normalt är kopplad till någon sorts högtalarsystem). Det andra uttaget fungerar utan att bryta monitorlyssningen.

Jag tycker däremot att det är en aning klent med gain i hörlursstegen. Det är absolut ingen katastrof, men det hade varit praktiskt att ha lite extra krut att ta till för lyssningen när man spelar in extra ljudsvaga källor. Nämnas bör väl att jag gärna lyssnar extra högt när jag gör musik – speciellt i lurar. Andra kanske finner att volymen är mer än tillräcklig.

SAMMANFATTNING

Det har hänt en hel del sedan vi testade de första firewirebaserade ljudkorten. Man får idag hemskt mycket mer för pengarna, det måste medges. Inte nog med att hårdvaran – som micksteg och omvandlare – blivit allt bättre; i fallet Impact Twin får man dessutom en riktigt bra uppsättning med olika mjukvarueffekter på köpet, både för lyssning och inspelning. Bland dessa är det speciellt reverbet som imponerar. Jag har inga som helst betänkligheter mot att använda M40-reverbet även för mer seriösa inspelningar eller mixning.

Hela Impact Twin-paketet låter riktigt bra. Hade jag inte redan haft mitt Black Lion Audio-konverterade Digi 002-kort, vore det extremt frestande att låta TC Electronic Impact Twin stanna kvar hos pappa …

Sonoma Wireworks FourTrack

Sonoma Wireworks FourTrack

Sonoma Wireworks FourTrack (test i MM nr 3/2009)

av Gunnar E Olsson

Ibland hittar man ett program som bara träffar helt rätt. Man känner instinktivt att det där är precis vad man behöver – alltså inte bara vad man vill ha; det är något helt annat. Sonoma Wireworks FourTrack är just ett sådant program.

Alltsedan jag växte ur min portastudio har jag letat efter ett medium som kan fungera som ett omedelbart och lättjobbat skissblock för nya låtidéer. Ibland har jag använt Apples Garageband, ibland en DAT-bandare, ibland mobiltelefonens diktafonfunktion … Ni känner säkert igen er.

Det sista exemplet har varit extra lättjobbat. Mobilen finns oftast till hands och den är körklar i en svinblink. Samtidigt har den förstås sina begränsningar. Jag har haft en tendens att drömma låtar på sistone, och drömmarna dyker ofta upp med hela arrangemang – i alla fall skisser till sådana. Då är man inte så hjälpt av ett monofoniskt/monotimbralt inspelningsmedium. Man vill ju kunna sjunga in en melodi, kanske tralla en liten basgång, knäppa några ackord på ackguran och så vidare.

In från höger kommer Sonoma Wireworks FourTrack. Det är ett litet trevligt program till iPhone och det hanterar fyra spår ljud i något som tillverkaren beskriver som CD-kvalitet (16 bitar, 44,1 kHz). Det är enkelheten själv att både installera och använda. Man köper det via iTunesprogrammet och det kostar i skrivande stund 75 kronor. Efter att ha laddat ner det till sin iPhone kan man börja spela in.

Som namnet anger hanterar programmet fyra spår. Man spelar in på ett i taget och spåren synkar automatiskt. En ”lampa” tänds när ett spår är inspelningsklart, och det blir det när man rör vid lampan. På samma enkla vis görs hela programmet klart för inspelning genom att man för Record-knappen åt sidan.

Varje spår har mätare för både in- och uppspelning med lysdioder som varnar för överstyrning. Man har en regel för att justera uppspelningsnivån och en ratt att ”skrolla” på för panorering av varje spår. En annan ratt låter användaren skrolla längs låtens tidsaxel. Tack vare iPhones beröringskänsliga skärm fungerar alla dessa funktioner utmärkt.

Låtens längd begränsas enbart av hur mycket minne telefonen har. Man kan dessutom skicka inspelade låtar som wav-filer, spår för spår, till en dator via trådlöst nätverk (wifi). Ett alternativ är att ladda ljudspåren direkt till företagets RiffWorks och där fortsätta med låtsnickrandet.

Four Track fungerar även med iPod Touch. Där behöver man investera i en passande mikrofon, men även för inspelning i iPhone bör man nog ersätta den mikrofon/hörlur som medföljer telefonen med något bättre och mindre brusigt. Programmet har en sorts automatisk kompressor som har en tendens att förstärka inspelat brus, så ljudkvaliteten blir annars sisådär.

Frånsett det gör FourTrack din iPhone eller iPod Touch till en alldeles ypperlig skissmaskin. Och för 75 spänn: vad kan man begära?

Sonalksis SV-517, SV-315, CQ1 & DQ1

Sonalksis SV-517, SV-315, CQ1 & DQ1 (test i MM nr 3/2005)

av Gunnar E Olsson

Ännu en gång har Liverpool hamnat på musikkartan. Denna gång handlar det inte om små svarta vinylplattor utan om synnerligen välljudande plugin-effekter. De som ligger bakom dessa pluggar är liverpoolgruppen Sonalksis.

Liksom sina föregångare på 60-talet bestod även Sonalksis av fyra unga begåvade killar från början. Idag återstår två av den ursprungliga kvartetten och det som Gus Miller och Kieran Tyrell gör har inte så mycket med gitarrer att göra – det handlar mer om digital ljudteknologi – men man har ändå kvar ett ljudideal som har mycket gemensamt med de analoga Beatlarna.

Sonalksis Ltd startade sin verksamhet 2002 och man jobbade redan från starten med fokus på välljudande instickspluggar. De fyra killarna som grundade företaget hade alla jobbat som utvecklare på AMS-Neve. I juli 2003 släpptes den första pluggen, SV-517, och, precis som de följande produkterna, bygger den på något som Sonalksis kallar State-Space Modelling-teknologi.

Idag har Sonalksis, förutom EQ-pluggen SV-517, kompressorn SV-315, CQ1, en multibandskompressor/-expander och DQ1, en dynamisk EQ-plugg. Ytterligare en plugg kommer inom kort, nämligen SV-719 Analog Gate. Antagligen finns den på marknaden redan när detta läses.

STATE-SPACE

Ni som läste intervjun med Sonalksis-killarna i förra numret av MM kanske fick en uppfattning om hur deras State-Space är tänkt att fungera. Er andra uppmanar vi att snarast möjligt fixa fram ett ex av det numret (det var verkligen ett riktigt toppennummer, om vi får säga det själva!), men vi drar som vanligt en snabb repris.

Vi lånar ett par citat från Tobias Eskilssons intervju och låter Gus Miller själv berätta:

– Man kan säga att State-Space handlar om att modellera och inte emulera analoga enheter. Om man digitalt emulerar en analog enhet tittar man enbart på de resultat och utfall man får av de olika signaler som man stoppar in i den analoga enheten. Man mäter frekvens och amplitud på utsignalen och jämför detta med den rena insignalen. Det innebär ofta att den digitala emuleringen bara liknar den analoga enheten under vissa speciella förutsättningar. Stoppar man in andra saker än de man använde när man skapade emuleringen kan man få resultat som skiljer sig från det man hade fått med den analoga enheten. Vad vi istället gör med State-Space-tekniken är att vi simulerar själva processen inuti en analog enhet. Man måste titta noga på hur varje enskild komponent reagerar på olika signaler, och hur komponenterna interagerar. Man kan säga att våra plugins utför en analog process, fast i den digitala världen.

– Våra plugins är i allt väsentligt riktiga modeller, och vi har till exempel riktiga kopplingsscheman till dem. Det är dessa kretsar som modelleras i våra plugins, så vi skulle lätt kunna bygga analoga versioner som skulle låta exakt likadant som de digitala.

Okay, då fattar ni lite mer av vad det handlar om, eller hur? Lite av denna filosofi hittade vi också hos teamet bakom Native Instruments Guitar Rig och ni som haft tillfälle att provköra denna förstår säkert vartåt det lutar.

ALLA PLUGGARNA

Sonalksis har demoversioner av alla sina pluggar som fungerar helt utan inskränkningar under 30 dagar. Samma plugg kan sedan fortsätta att användas om man köper den ”riktiga” versionen. Som av en tillfällighet kan ni förstås hitta dessa demoversioner på månadens MM-CD.

Även då det gäller de fall då man vill kunna köra samma plugg på både sin Mac och PC har Sonalksis en generös inställning – om man e-postar dem så får man en ny kod som gäller för den nya plattformen. Mycket användarvänligt!

Under testens gång släppte Sonalksis för övrigt även nya AU-versioner på SV-serien. Båda klarar av de krav som AU Validate-funktionen i Logic Pro 7 ställer på AU-pluggar. Detsamma gäller för senaste versionen av Motu Digital Performer – 4.5.2. Bra jobbat!

Gemensamt för alla Sonalksis-pluggarna är att de bygger på State-Space-teknologin, vilket ger ljudet en mycket trovärdig analog karaktär.

Genomgående används också 64-bitars flyttalsberäkningar och stöd finns för samplingsfrekvenser upp till 192 kHz. Alla pluggarna är också optimerade för native processorer på både Mac och PC.

Funktioner hos pluggarna kan också kopplas in och ur utan hörbara störningar. Alla pluggarna har ett snyggt och lättjobbat grafiskt gränssnitt med en ratt/regel/knapp per funktion. Inget grävande i submenyer här alltså.

Stöd finns för de flesta plugin-formaten, både för Mac och PC – och alltid helt utan latency!

SV-517 EQ

Sonalksis SV-517 Equaliser Plug-in är en 6-bands EQ som är riktad till professionella användare, som har krav på analog karaktär på sin mjukvara, samtidigt som man vill ha den flexibilitet som en digital processor kan erbjuda. Rent grafiskt påminner SV-517 – liksom för övrigt även SV-315 – inte så lite om något som man skulle kunna föreställa sig utgör en verklig analog fysisk förebild.

FUNKTIONER OCH AV ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Sex filterband finns, två med variabel branthet och fyra parametriska varav två har omkopplingsbar shelf-funktion. SV-517 simulerar flera olika parametriska EQ-typer, däribland flera där man med viss framgång har försökt efterlikna klassiska modeller. Den har flera olika varianter av ”resonant shelfing”-filter och olika band kan kopplas in och ur utan hörbara störningar.

Oavsett vilken typ av EQ man behöver så finns det något som passar i Sonalksis SV-517 EQ. Det handlar bara om att välja de inställningar som passar bäst för den givna situationen. Oavsett om man vill kunna skapa lite känsla av luftighet i en sånginspelning eller fixa till en hel mix så går det att ordna med SV-517 EQ – med ett resultat som låter väldigt analogt. Här finns också både möjlighet att låta EQ:n jobba lite mer transparent eller att ge en ordentlig färg åt ljudet – för vem har väl sagt att en plugin inte får ha en egen karaktär?

KONTROLLER

Liksom hos de andra Sonalksis-pluggarna går det att – beroende på värdprogram – automatisera alla kontroller/funktioner. I anslutning till den tydliga displayen finns en Copy-knapp som används för att spara en inställning som då förs över till den A/B-testknapp med vars hjälp man kan jämföra två inställningar. Det finns också en knapp för att åstadkomma en rak frekvenskurva respektive nollställa alla funktioner samt en setup-knapp för bland annat de inställningar som bestämmer hur kontrollerna ska reagera på olika inställningar, vilken upplösning displayen ska ha och så vidare. Det finns också en master av/på-knapp som fungerar som bypass. Alla dessa funktioner återfinns alltså hos samtliga Sonalksis-pluggar i display-/monitor-delen.

Hög- och lågpassfiltren har knappar för inställning av filtrens branthet, upp till 24 dB/oktav. Med en ratt väljer man brytfrekvensen. De övriga fyra banden har rattar för både brytfrekvens, branthet och gain-värde.

Hos två av banden kan man dessutom välja om de ska vara av shelving-typ eller parametriska, som de två mittenbanden.

Det finns även en Master Gain och en sektion där man kan välja mellan tre olika typer av klangfärg hos de parametriska filtren respektive två olika shelf-typer.

SV-315 COMPRESSOR

Sonalksis SV-315 Compressor Plug-in bygger på samma State-Space-teknologi som övriga Sonalksis-produkter. Liksom SV-517 kan SV-315 återskapa den analoga värme vi vant oss vid från klassiska analoga kompressorer.

FUNKTIONER OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Till skillnad från många andra kompressorer har man här oberoende kompressor- och limiterfunktioner. SV-315 innehåller också flera omkopplingsbara ”kretslösningar” som ger en väldigt flexibel ljudkaraktär. Det finns även en Anti-Breathe-funktion (förhindrar klickljud hos attacken efter en paus vid till exempel sånginspelning).

SV-315 fungerar lika bra som kompressor när man spelar in enstaka spår och som en stereokompressor i en masteringssituation.

KONTROLLER

Utöver de funktioner som hör till display-/monitor-delen (se ovan!) finns det mesta som man är van vid från vanliga hårdvarukompressorer. Man kan välja tröskelvärde (threshold), komprimeringsgrad (ratio), attack- och releasetider – den senare har även ett autoläge. Det finns även ett steglöst knee-värde för att runda av kompressionskurvan med.

Med en omkopplare kan man också välja mellan en klassisk (analogliknande) eller en mer modern (renare) karaktär på attack/release-funktionen. Fyra olika knappar väljer den typ av filter som ska appliceras på side-chain-funktionen. Med Crush- och Hold-funktionerna kan man styra hur SV-315 reagerar på olika transienter. Den separata limiterdelen, som ligger sist i ljudkedjan, har tre enkla inställningar: en limit-on/off, en omkopplare som väljer mellan snabb eller långsam release samt en threshold-funktion. Enkel och effektivt!

Liksom övriga pluggar har SV-315 även en utgångsdel med master gain och mätardel.

CQ1 MULTI-BAND COMPANDER

Både CQ1 and DQ1 tillhör en ny grupp ljudprocessorer som påverkar både dynamik och frekvensinnehåll – något man kallar Multi Band Dynamics hos Sonalksis. Dessa hybrider ger helt nya möjligheter att forma ljudet. CQ1 och DQ1 gör detta från varsin ände av den dynamiska EQ-skalan och kompletterar därför varann på ett utmärkt sätt.

FUNKTIONER

CQ1 har fyra separata band för kompression eller expandering av ljudets dynamik. Man kan välja om processorn ska jobba ovanför eller under ett valbart tröskelvärde. Genom att använda det speciella side-chain-filtret kan man dessutom själv välja vilken frekvens som skall trigga funktionerna i CQ1.

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

CQ1 är en multibandskompressor/-expander som kan jobba med fyra olika frekvensområden samtidigt. Till skillnad från vanliga flerbandskompressorer, som ofta fungerar bäst som masteringspluggar på till exempel en färdig stereomix kan CQ1 tack vare sin dynamiska EQ-teknologi användas framgångsrikt på ett bredare programutbud.

Fastän den använder samma dynamiska EQ-princip som DQ1, arbetar CQ1 med att förändra dynamiken hos olika frekvensområden på ett subtilt – eller iöronfallande – vis, medan DQ1 kan förändra ljudets tonkaraktär beroende på dynamiken, alltså tvärtom…

CQ1 kan naturligtvis användas för att förstärka eller dämpa vissa frekvensområden på ett mycket dynamiskt vis, men man kan även använda den för att till exempel förstärka/dämpa transienter – lite grann som Transient Designer från SPL. CQ1 kan även användas för både de-essing och för att ta bort stränggnissel från en akustisk gitarr.

KONTROLLER

De kontroller som står till buds för CQ1-användaren utöver ovannämnda display-/monitor-del är fyra uppsättningar av följande (en för varje band): en ratt för val av frekvens som ska behandlas, en regel för tröskelvärdet, en omkopplare för om man ska påverka ljudet ovanför eller under det valda frekvensvärdet, en stor ratt med tillhörande mätardel där man väljer hur mycket man ska komprimera eller expandera. Dessutom finns rattar för att ställa in Q-värde, attack och release. Det går även att länka flera band och/eller bypassa individuella band. Självfallet finns det även en master output med gain och mätare samt en master bypass.

DQ1 DYNAMIC EQUALISER

DQ1 är en dynamisk EQ-plugg som är mycket mångsidig. Den kan användas för att skapa helt nya ljudklanger eller för att till exempel restaurera gamla trötta tapeinspelningar – och allt däremellan.

FUNKTIONER OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDE

DQ1 har fyra olika band för dynamisk filterkontroll. Varje band är omkopplingsbart mellan dynamiskt eller statiskt arbetssätt.

DQ1 är ett utmärkt komplement till SV-517 med sitt traditionella, statiska sätt att filtrera. DQ1 kan rädda diskantfattiga inspelningar utan att få dem att låta onaturligt vasst och den kan också på ett lika elegant vis ta bort bumlig bas från inspelningar som kan var svåra att filtrera med vanliga statiska filter. Efter någon tids användning av DQ1 börja man få väldigt svårt att förstå hur man kunnat klara sig med vanliga traditionella filter – det är ju så här det ska låta (och fungera).

Bland preset-lägena hittar vi: deep phat, soft presence, hi air, thud reduction, boom reduction, crash reduction, lo resonance, hi resonance, multi resonance, remix 1, 2, och 3.

Jag skruvade lite på den preset som heter soft presence och lyckades lyfta fram en sax ur en mix som tidigare hade gjort allt för att begrava den. Mycket positivt!

DQ1 är i första hand tänkt att användas för att varsamt filtrera och tillrättalägga frekvenser som är svåra att få till med traditionella filter. Även om Sonalksis systerprodukt, CQ1, jobbar lite grann utifrån samma akustiska principer, påverkar CQ1 i stället dynamiken med utgångspunkt från vald frekvens. Med DQ1 förändrar man frekvensinnehållet i olika grad beroende på ljudets dynamik – hoppas skillnaden är klar nu!

De kompletterar varann på ett ypperligt vis och jag har svårt att tänka mig den ena utan den andra.

KONTROLLER

Man väljer två olika tröskelvärden – ett högt och ett lågt – och gainvärden för dessa för varje band man vill använda (max fyra). För varje band väljer man också vid vilken frekvens filtret ska jobba, vilken branthet (Q-värde) det ska ha, vilken typ av filter man vill ha (vanlig parametriskt eller shelf) plus att man kan ställa in både attack och releasetid. Liksom hos CQ1 finns även ett side-chain-filter, individuella bypass-switchar för varje band och en master bypass. Flera band kan även länkas och det går också att koppla om varje band för vanlig traditionell statisk EQ, ifall man tycker att den dynamiska varianten låter för snyggt…

PLUGGARNA I ANVÄNDNING

Jag önskar jag kunde säga något negativt om dessa pluggar, men det är svårt… Det enda lilla problem jag hade under testperioden var att displayerna på de nya pluggarna CQ1 och DQ1 betedde sig lite underligt när man körde senaste versionen av Motu DP 4.5. Detta är ett problem som Motu känner till och man jobbar tillsammans med Sonalksis på att åtgärda detta. För övrigt vet jag inte hur jag ska kunna sprida Sonalksis lov utan att förlora all min trovärdighet…

Gränssnitten är befriande enkla att förstå och jobba med, pluggarna låter alldeles förträffligt och frånvaron av latency gör att man kan använda pluggarna även med monitorlyssning vid inspelning. Vad mer kan man önska sig?

SAMMANFATTNING

Jag har letat ganska länge efter en kompressor-plugin som jag tycker låter bra på de flesta typer av programmaterial. Jag har testat massor av olika varianter och jag har vid olika tidpunkter trott att jag hittat den optimala lösningen, men efter ett tag har det ändå dykt upp situationer när de inte fungerat som jag velat.

När jag först testade SV-315 blev jag mycket överraskad. Den lät faktiskt precis som jag ville att en kompressor ska låta. Och trots att jag kört den en tid med diverse olika programmaterial har jag svårt för att få den att låta illa.

Erfarenheten från SV-315 färgade naturligtvis även av sig när jag sedan började kika på EQ-pluggen SV-517 och det värsta är att även den låter helt underbart i mina öron.

Som komplement till SV-315 fungera också CQ1 på ett alldeles ypperligt vis. I de lägen man behöver en helt transparent flerbandskompression som alternativ till SV-315:s mer analoga karaktär – rulla in racken med CQ1! Och inte vore väl livet lika underbart om man saknade det självklara komplementet till CQ1, den mångsidigt begåvade DQ1.

Kort sagt: jag förstår inte hur jag klarat mig utan Sonalksis-pluggarna så länge! Tror ni mig inte? Testa då demoversionerna på månadens MM-CD, men var beredda på att det blir ruggigt svårt att fortsätta med inspelningarna efter att de 30 dagarna som demoprogrammen fungerar har passerat. Installera alla fyra pluggarna och låt ljuv musik uppstå!

SE Electronics USB2200A

SE Electronics USB2200A (test i MM nr 4/2007)

av Gunnar E Olsson

Det har gått ett tag sedan vi kikade på den första USB-försedda mikrofonen och flera konkurrenter har seglat upp på det stora hemstudiohavet. Den senaste i sammanhanget är SE Electronics USB2200A.

De perfekta verktygen för en laptop-baserad hemstudio borde väl i rimlighetens namn vara en bra kondensatormikrofon i kombination med ett ljudkort och någon form av låg-latency-lyssning. Om detta dessutom kunde paketeras i en enda enhet så vore himmelriket för en hemstudioentusiast inte långt borta. Luta er tillbaka och koppla av; det verkar som om denna apparat redan finns. Den kan heta SE Electronics USB2200A.

KONSTRUKTION

Lite retro är aldrig fel … och här har vi en mikrofon som riktigt andas gammaldags, hederligt bygge. Den känns mycket rejäl och solid – Se Electronics har en egen fabrik i Shanghai och där bygger man alla sina mikrofoner. Utseendemässigt har den hämtat en del från gamla, lite kantigare, europeiska mikar, men till detta har man lagt lite av det egna tänkandet, som till exempel den inbyggda hållaren, som gör den lätt att montera på ett bordsstativ – eller om man föredrar de mer traditionella golvvarianterna.

Det en tum stora, guldpläterade membranet har skyddats med en rejäl nätkonstruktion och hela miken verkar kunna tåla en hel del stötar.

På baksidan har den tre omkopplare: en för högpassfilter (10 dB vid 100 Hz), en dämpsats på 10 dB – för att kunna hantera högre ljudtryck, som våldsamma elgitarrer – och mitt emellan dessa en omkopplare som är märkt P och A. Det sista handlar om att mikens utsignal anpassats för att fungera optimalt på USB-bussen på en PC respektive Appledator. Det är faktiskt första gången jag sett en tillverkare ta hänsyn till detta.

Det är också första gången jag ser ett hörlursuttag på en mikrofon. Som komplement till detta uttag finns även en liten ratt där man justerar mixen mellan mikens ljud och det ljud som kommer från datorns sequencer – det är väl vanligtvis en sådan man använder för inspelning.

Nedanför dessa don hittar vi också kontakten för anslutning till datorn. I detta fall är det en mindre USB-kontakt av den typ man normalt hittar på digitala kameror.

Som om detta inte vore nog, har man valt att även inkludera en vanlig XLR-kontakt längst ner på miken, precis på den plats där en vanlig – icke-USB – mikrofon skulle haft den. Detta ger ju den fina pluspoängen att man kan använda mikrofonen som en vanlig traditionell fantommatad kondensatormik när så behövs. Och man har inte heller prutat på kvalitén här. USB2200A har samma kapsel som sin namne, sE2200A, och hela konstruktionen bygger på den mikrofonen. Allt som allt en mycket praktisk lösning – och det är första gången vi ser även denna variant.

ELEKTRONIK

Som sagt; i mångt och mycket är detta alltså en sE2200A studiomikrofon. Till detta har man adderat den elektronik som behövs för att kunna ge miken 48 volts fantommatning via USB-bussen och A/D-omvandlare för att göra om den analoga miksignalen till något som datorn förstår. Å andra sidan måste man även se till att omvandla signalen från datorn till analogt ljud för hörlursuttaget; plats alltså även för en D/A-omvandlare.

Här har SE Electronics lagt ner mycken möda. Dels har man jobbat på att få matningsspänningen så ren som det bara går, i akt och mening att få ner egenbrus och liknande störfaktorer – något som andra USB-mikrofoner haft vissa problem med. Det är ju 5 V från en stökig USB-buss som ska omvandlas till klockren 48-voltsmatning – och det gör man med den äran.

De A/D- och D/A-omvandlare man använt har också hållit allra högsta kvalitet. Man använder till exempel 24-bitars omvandlare där andra tillverkare nöjer sig med 16 eller 18 bitar.

Dessutom har man ett chip i miken som innehåller alla drivrutiner som miken behöver för att användas tillsammans med en Mac eller PC. Inget letande på nätet efter drivisar, alltså. Rent praktiskt innebär det också att den sequencer man använder automatiskt känner av att man anslutit en USB2200A. Följaktligen frågar den om man vill använda miken för att spela in ljud. Och vem vill väl neka en sequencer som frågar så snällt?

Och så var det där med hörlursuttaget … Där har man möjlighet att med mycket låg latency kunna höra både det man redan spelat in och det nya pålägg som görs via miken. Är det en briljant idé, eller …?

HANDHAVANDE

Uttrycket ”Plug-and-play” har aldrig passat bättre än som beskrivning på hur man använder denna mikrofon/ljudkort/lyssning. Eftersom drivrutinerna redan finns på plats i miken fungerar den direkt man har kopplat in den i datorn. Miken levereras förresten med en lämplig USB-kabel på 2 meter – det bör räcka för de flesta behov.

De flesta sequencerprogram låter inte användaren välja olika ljudkort för in- respektive utgångar. Man får då i stället – i fall man använder en hyfsat ny Appledator – skapa ett så kallat Aggregate Device, det vill säga ett kombinerat ljudkort där man väljer USB-miken som ingång och det vanliga ljudkort – som man normalt använder – som utgång. Ett Aggregate Device har dock en tendens att ge en aning hög latency.

Allt detta trassel går förstås bort när man använder USB2200A. Då kopplar man i stället in sin hörlur (med liten telekontakt) direkt i miken. Och vips har man den lyssning man behöver. Visserligen blir lyssningen i mono, men det är ju en acceptabel kompromiss, med tanke på vad man vinner. Latencyn i lyssningen blir, enligt tillverkaren, försumbara 1 ms.

USB2200A är den första miken jag sett denna lösning på och gissa om andra tillverkare kommer att följa detta exempel.

Eftersom USB2200A har både anslutning med USB- och traditionell XLR-kontakt kan man faktiskt använda båda samtidigt om man av någon anledning behöver detta. Enbart det faktum att den har en XLR-kontakt gör den ju faktiskt till en mik som platsar i många fler än de podcastingsammanhang som annars USB-mikar fått nöja sig med.

Jag tog mig friheten att köra några vändor i studion med miken som en vanlig studiomik – det vill säga ansluten till en vanlig mikrofonförstärkare med fantommatning. Jag blev mycket imponerad av resultatet – med all rätt. Systermodellen 2200A (utan USB) har fått många goda vitsord i diverse tester runt om i världen.

Men det är ju som direkt ansluten till en dators USB-port som USB2200A har chans att riktigt glänsa över konkurrenterna. Det enkla handhavandet tillsammans med ett utmärkt ljudresultat gör den till en riktig vinnare.

Vi kanske får passa på att flagga även för lillebror, USB1000A. Det är en något enklare mikrofon, men med samma grundidé och i stort sett samma elektronik som storebror. Denna når våra stränder lite senare i vår.

LJUDEGENSKAPER

Nå, hur lät då USB2200A? Kopplad via USB-porten lät den alldeles utmärkt, om än med en aning blygsam signalstyrka. Det kändes som att det kunde behövas några dB ytterligare. Det kan ju i och för sig var en fördel att man inte alltför lätt lyckas överstyra inspelningen via USB-bussen, men för säkerhets skull tog jag kontakt med den svenska distributören för att dryfta denna fråga. Det visade sig då att det exemplar jag fått chans att testa var en prototyp och den version som säkerligen nått våra butiker när detta läses har fått en höjning på signalnivån på 5 dB ut från USB-bussen. För säkerhets skull skickade man också över ett av dessa slutgiltiga exemplar från England för noggrann inspektion av undertecknad. Mycket tillfredställande, måste man säga!

Alltnog, jag hade möjlighet att testa miken, dels med några olika akustiska stränginstrument, dels med en uppmikad gitarrförstärkare och dels med egen framställd vokalinsats; så kallad sång.

Och resultatet var (rent tekniskt – inte artistiskt) mycket imponerande. USB2200A har en ren och fast basåtergivning, ett något återhållet mellanregister och en mycket ren och transparent diskant. Detta gör den helt idealisk för inspelning av akustiska gitarrer – vill man vara extra försiktig kan man där koppla in det inbyggda basavskärningsfiltret, för att undvika att proximity-effekten ger för bumlig bas som resultat. Nu föredrog jag faktiskt att köra den utan basavskärning – både till gitarr och sång. Till sång gav den min röst en så trevlig karaktär att jag på stört lade åtta nya sångstämmor på en låt som jag håller på med. Den gav en skir luftighet och en tydlighet i ljudet, samtidigt som man kunde få en varm ton i botten genom att gå lite närmare miken.

Samtidigt gör det något stillsammare mellanregistret att man inte behöver kriga med alla andra instrument som ligger och bråkar i den delen av frekvensspektrumet. En perfekt avvägd frekvensåtergivning, om ni frågar mig.

Detta gjorde att också de akustiska gitarrer jag spelade in fick en lyster och en klarhet som jag har haft svårt att åstadkomma med andra mikar.

Även till elgitarr fungerade den ypperligt – då med dämpsatsen som tog ner nivån med 10 dB inkopplad. Denna mikrofon skulle utan tvekan platsa i vilka studiosammanhang som helst. Själv skulle jag gärna ha en till hands även efter att denna testperiod är till ända.

SAMMANFATTNING

De flesta andra tillverkare marknadsför sina USB-mikrofoner som lämpliga för podcasting, där man kanske inte ställer så skyhöga krav på ljudkvalitén. USB2200A fungerar alldeles utmärkt som en sådan, men den håller också för att fungera som inspelningsverktyg även i en mer krävande studiosituation.

Den låter bättre än de flesta Asientillverkade mikar jag provat på sistone. Byggkvalitén är mycket imponerande och när det gäller funktioner har den fler än vad man rimligtvis kan begära av en mikrofon. Ett mycket svårslaget koncept!