Land du välsignade (ledare i MM nr 3/2004)
av Gunnar E Olsson
Det är alltid med samma skräckblandade förtjusning man ger sig av mot det stora landet i väster. Ska man lyckas bli insläppt i landet ännu en gång, eller är nu terroristskräcken uppskruvad helt bortom sans och vett? Alldeles innan vi gav oss iväg till årets NAMM Show i Anaheim, Kalifornien, utgick ett påbud från de styrande i landet att man ville ha beväpnade vakter på alla plan med destination USA. Tack och lov sa vårt luftfartsverk att man inte var intresserade av nåt dylikt. En avlossad kula på 50 000 fots höjd kan ju ställa till det ganska rejält. De amerikanska myndigheterna hade nog inte tänkt på detta…
I ett land som gång efter annan väljer gamla avdankade actionhjältar till höga politiska poster är det nog tveksamt om det förekommer så mycket tankeverksamhet överhuvudtaget.
Men nu var det ju musik det skulle handlar om – eller i alla fall musikinstrument – och sånt är de ju faktiskt bra på i det stora landet i väster. Det har de ju faktiskt alltid varit. Redan i slutet av 50-talet hade de ju listat ut hur man bygger en elgitarr. Inget som dykt efter 1958 har väl egentligen tillfört någonting till detta kunnande – tvärtom: killar som Paul Reed Smith går ju tillbaks till källorna (läs McCarty!) för att kolla hur en slipsten ska dras.
Skruvar man tillbaks klockan ytterligare några varv hamnar man nånstans mitt ute på ett majs- eller bomullsfält i södern. Och har man riktig tur kanske man precis där hittar något så fint som bluesens rötter…
På årets upplaga av Göteborgs filmfestival presenterades inte mindre än sju filmer som tog upp just det temat. Det var filmregissören Martin Scorsese som tog initiativet genom att uppmana några av sina kollegor att göra varsin film om bluesen och dess ursprung. Med regissörer med så olika stilar som Martin Scorsese, Mike Figgis, Clint Eastwood, Wim Wenders, Richard Pearce, Marc Levin och Charles Burnett förstår man att det blev sju väldigt olika filmer. Jag lyckades klämma in tre av dem i mitt festivalprogram och det är inte utan en viss förtjusning jag rekommenderar dessa filmer till musikintresserade i största allmänhet, men bluesvänner i synnerhet. Om inte annat bör några av dem i alla fall dyka upp på SVT:s repertoar i en TV nära dig.
Den första filmen som jag såg på bluestemat var Wim Wenders bidrag: The Soul of a Man. Där hade Wenders valt att fokusera på tre av sina egna blueshjältar: Skip James, Blind Willie Johnson och J B Lenoir. Med känsliga fingrar blandade Wenders det lilla dokumentärmaterial som fanns med nyskapade spelscener som hade originalljudet från de tidiga bluesplattorna och bilder med skådespelare som körde playback på ett mycket övertygande sätt.
Det dröjde långt in i filmen innan man började fundera på var de fått alla fantastiska bilder ifrån. Hade man verkligen en filmkamera på plats när Skip James vann den där talangtävlingen som anordnades i en musikaffär någon gång på 30-talet? Nåja, till mitt försvar får jag väl anföra att det var mycket skickligt gjort – det kunde ha lurat vem som helst.
Till detta ”dokumentärmaterial” adderade man färskt livematerial med ”moderna” musikers tolkningar av de gamla bluesklassikerna. Där fanns artister som Bonnie Raitt, Eagle Eye Cherry, Cassandra Wilson, Lucinda Williams, Lou Reed och Jon Spencer Blues Explosion.
Den andra filmen var Mike Figgis Red, White & Blues, som handlade om hur bluesen fick fäste i Storbritannien på 60-talet, spred sig, och tog sig tillbaks till den vita amerikanska publiken med hjälp av artister som Rolling Stones, Cream, Chris Farlowe, Stevie Winwood med flera. Även denna film bjöd på helt underbara livetagningar från studion – denna gång med artister som Van Morrison, Tom Jones, Lulu, Jeff Beck etc. Det satt en mycket lycklig chefredaktör i biosalongen den kvällen.
En sökning på amazon.co.uk ger inte mindre än 23 plattor i serien Martin Scorsese Presents the Blues. Naturligtvis hittar vi soundtracken till de olika filmerna där, men det också ett urval artister som fått egna plattor där Scorsese valt ett axplock ur deras produktion. Där finns artister som Eric Clapton, Robert Johnson, J.B. Lenoir, Steve Ray Vaughn, Son House, Bessie Smith, Muddy Waters, Taj Mahal med flera. Själv beställde jag genast två av soundtracken.
Och nu väntar vi bara på att filmerna ska komma på DVD.
Mer info finns på www.filmfestival.org/filmfestival/info/films.icp. Sök på blues!
About The Author
