Ute i svängen (ledare i MM nr 8/2005)
av Gunnar E Olsson
Det blir inte av att jag kommer ut på rockklubbar och liknande ställen så ofta nuförtiden. Det brukar alltid vara jobbigt att få med sig rollatorn in på lokalen. Häromdagen var jag och en kollega på tidningen i alla fall ombedda att medverka i juryn för en rockbandstävling, Emergenza. Det ställde vi naturligtvis upp på utan ett ögonblicks tvekan. Vid förra årets tävling lyckades vi plocka ut just det band som sedan gick vidare och vann Sverigefinalen och som sedan även gjorde mycket bra ifrån sig vid Europafinalen. Denna gång tänkte vi göra om den bedriften. Men tji fick vi!
Det första urvalet vid tävlingen gjordes nämligen av publiken, som valde vilka fem av de tio delfinalisterna som skulle få chans att bedömas av juryn. Redan där gick något rejält snett. Det allra bästa bandet hade helt enkelt inte tillräckligt många kompisar i publiken. De blev därför utslagna innan vi ens hann påbörja vårt juryarbete. Och det bästa bandet var i det här fallet ett hiphopband, Vacatierra. Ni som följt ”en ledares öden och äventyr” vet att just hiphopband inte normalt hör till undertecknads favoriter, men just i detta fallet var det inget snack om saken. Vacatierra hade en enormt svängig rytmsektion, två urfunkiga gitarrister, två bra sångare/rappare, en riktigt effektiv saxofonist och kvällens bästa keyboardist – som dessutom visade upp aftonens i särklass bästa kvinnliga soulröst. Det var bara att ge sig, helt reservationslöst!
Men som sagt – publiken ville annorlunda. Om Vacatierra kommer till en festplats i er närhet, gå och lyssna på dem! Ni hittar mer information på: www.vacatierra.com.
Kvällens nästa överraskning stod Wailing Andy & His Electric Mothers för – typiskt nog ännu ett band ur en genre som jag normalt har lite svårt för. Det handlar om en musikstil som jag skulle vilja klassa som en modern variant av britpunk. Även här handlade det om en satans massa energi. Dessutom hade de Wailing Andy, eller Andreas Scheffel som det står i hans pass, som ett otroligt energiknippe med världens attityd. Ännu en gång fick vi finna oss i att bli helt överkörda – utan pardon. Tyvärr lyckades inte heller Wailing Andy och hans elektriska mödrar gå vidare till finalen i huvudstaden! Juryn var inte enig … Information: www.wailingandy.com
Över till något helt annat: I fortsättningen kommer ni att hitta alla olika ljudfiler och demoprogram som har koppling till månadens tester på vår hemsida. Det blir lättare att hålla filerna aktuella om de i stället för att läggas på en CD kan läggas upp på hemsidan. Vi får plats med mer prylar och slipper även göra klart allt ljudmaterial långt innan tidningen är färdig – det tar faktiskt längre tid att färdigställa en CD än en tryckt tidning.
Genom att vi placerar alla intressanta filer på hemsidan i stället för på en CD, kommer ni som läsare åt dem var ni än befinner er, så länge ni har en uppkoppling till internet. En kvarglömd CD i hemmet behöver inte längre betyda att ni inte kommer åt det demoprogram ni tänkt testa i studion i andra änden av stan. Kolla bara på: www.musikermagasinet.com/webcd/index.lasso
Passa också på att kika in på vårt nya forum. Det har städats upp rejält och man måste nu registrera sig och logga in om man vill göra inlägg i de olika diskussioner som pågår där. Förhoppningsvis ska det kunna fungera bättre hädanefter. Observera att man inte behöver vara prenumerant eller medlem på musiksajten för att kunna registrera sig på forumet.
Det finns också möjlighet att svara på de tre finurliga frågorna i månadens MM-tävling när ni är inne på vår hemsida. Allt om den tävlingen hittar ni på sidan 30.
När ni ändå är inne på hemsidan kan ni ju också passa på att svara på vår lilla läsarundersökning. Ni har faktiskt chans att vinna något riktigt fint om ni gör er det lilla besväret. Och självfallet är vi jättetacksamma om ni gör detta. Det kan hjälpa oss att göra Musikermagasinet till en ännu bättre tidning.
Och så nås vi alldeles innan pressläggningen av budet att Totta Näslund lämnat oss för att fortsätta sitt musicerande tillsammans med Muddy Waters, Jimi Hendrix och Janis Joplin. Jag är övertygad om att de kommer att få till ett bra sväng. Totta kommer att saknas av många som under åren lärt sig älska hans sträva stämma och fått hjälp av honom att hitta in på bluesens snåriga stigar.
About The Author
